Hassan Bah - född i Guinea/Conakry Från tidig ålder fick Hassan veta att ett stort ansvar vilade på hans axlar, både vad gäller försörjningsplikt och beteende. Han förväntades gå i Koranskola och redan vid tidig ålder arbeta för att dra in pengar till familjen. Musik och dans var det inte tal om, det ansågs djävulskt i en Islamtrogen familj, boendes i Conakry på 50 talet. Trots det valde Hassan att dra sig till artisteriet och platserna där artisterna samlades. Här fanns rytmen, sången, uttrycket och glädjen. Hassan var också fascinerad av film, så Cinema Rialto var ett av de ställen dit pappa Bah gick för att leta efter sin son när han under ett antal nätter hade hållit sig hemifrån, sovandes på gator och torg. Ut i vida världen När pappa kapitulerade och gav upp tanken på Hassan som en framtida präst i Moskén kunde Hassan ta steget och själv börja dansa/spela vid 12 års ålder. Att musiken skulle bli Hassans liv i minst 45 år framåt anade nog inte ens han själv... Dock var begränsningar för honom för stora, både i familjen och i hemlandet. Vid 15 års ålder gjorde Hassan sitt val. Med 0 kronor på fickan och en järnvilja att överleva lämnade han Guinea för att komma hemifrån och för att följa sina drömmar - rytmen och dansen. Hassan turnerade i hela världen med sin dans och sin musik. Olika länder i Afrika, Spanien, Teneriffa, Las Palmas och Finland vad några av de länder han gästspelade i. Till hemlandet återvände han först 20 år senare, då utan att veta om familjen fanns kvar. Via Belgien kom Hassan Bah till Sverige. Året var 1969. "Jag går åt det håll där det är ljusast på himlen" tänkte Hassan när han klev av planet i det vintermörka Stockholm. Han visste att han var i Skandinavien, det stod det på flygbiljetten, och han hade på känn att landet hette Danmark. Vad vi vet idag är att med Hassan Bah, den kvällen, kom den första djemben till Sverige.